God Jul och Gott Nytt År

God Jul och Gott Nytt År mina kära läsare! Den här julen kommer bloggen att ha julledigt fram till Onsdag sjunde Januari 2009. Just nu står jag upp till öronen i julförberedelser, och har väldigt skojigt - trots att jag glömde sätta potatis i tid för nypotatis till skinkan. Parkettmaken och parkettsonen hälsar med det här blivande pepparkakshuset; gubben Pettsons hus, komplett med hönshus och dass. Hoppas ni alla har det lika bra!

Att göra lista: läsa på om ekologiskt lantbruk och tömma burken

Jupp! Hittills ligger jag bra till. Igår läste jag på om ekologiskt lantbruk...

öhm...

...egentligen gör jag det varje dag, så ni får vänta litet på min Stora och Lärda Post om detta ämne. Fram tills dess kan jag säga att det är intressant att läsa om odling i en helt annan skala än den jag är van vid.

Idag tömde jag maskburken. Det tog emot. Jag var inställd på att det skulle lukta, men när jag väl tog mig i kragen var jag så snabb att odörerna inte hann komma till näsan. Självbevarelsedrift är ingen dum sak.

Innan jag tömde ut maskmaten passade jag på att hälla av det maskkiss som hade bildats. Tre deciliter prima nattsvart vätska att mata plantorna med. När jag såg hur full flaskan blev insåg jag att jag nått en milstolpe som jag länge längtat till

Jag är nu självförsörjande på gödning

När jag väl kommit igång med maskkomposterna gick det lättare än jag trott. Det är ändå värt att fira med ett litet tjoho. Tjohoo!

Nå, det som finns kvar på listan är nu:

• Sterilisera jord
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  

Kommer jag att klara att hålla samma takt? Vi får se...

Att göra lista

Idag sa mina lungor ifrån - jag måste ta det lugnt. Så istället för att plantera om mina såddlingar får jag göra en att göra lista som jag kan beta av i långsam takt - annars kommer inget att bli gjort här

Att göra

• Sterilisera jord
  
• Mata maskarna (burken är full igen)
  
• Blanda ny jord (jay för att ha egen maskgödning!)
  
• Plantera om såddlingar
  
• Köpa fönsterbrädor, konsoller, armaturer, kedjor och lysrör
  
• Måla fönsterbrädor
  
• Sätta upp fönsterbrädorna och tilläggsljuset
  
• Flytta undan högen med lastpallar under fönstret i arbetsrummet (Ja, vadå då? Jag slår vad om att ni också har något konstigt i era hem!)
  
• Placera ut de omplanterade växterna
  
• Beställa frö
  
• Läsa på om ekologiskt jordbruk
  

En grej per dag borde jag klara av. Häng på och se om det funkar! :)

Plantvård

Det bästa gödseltips jag har hört är att alltid ha litet näring i vattnet när man vattnar. Plantor äter som vi; litet i taget. Om vi skulle få näring en gång i veckan (eller ännu mer sällan) skulle inte vi heller må så bra - ens om vi då åt trettiofem måltider i ett svep. Växter fungerar likadant. Självklart egentligen, men vi verkar hoppas att jorden ska fungera som ett skafferi och behålla näringen tills den behövs. Det gör den inte alltid, och det finns chans att man vattnar ur den när man överfyller krukan.

Jag har vattnat med svag näringslösning i cirka två månader nu. Har jag märkt någon skillnad? Jo, mina tomater har satt mycket mer och större frukt. Tomater är glupska varelser så jag är inte förvånad. Övriga växter kan jag inte mäta skillnaden på, men de ser friskare ut. Just nu har jag inte så många vuxna växter i omlopp, men det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag har fullständiga bänkar igen.

Och just det - det är dags att ta fram högtryckssprutan igen och jaga trips - gräslöken börjar bli både lockig och skallig.

Muppet Show - Banana Sharpener + veckans insamling

Har vi inte alla haft problem med dessa trubbiga bananer som inte kan förvaras på något vettigt sätt? Inte? Dr. Bunsen Honeydew har ändå lösningen på problemet i denna lilla video från Muppet labs. Själv drömmer jag då och då om att anlägga självplock på bananer, vilket väl är ungefär lika knäppt (tänk bara vilket stort växthus det skulle kräva) :)

Veckans insamling är de två jag (något otåligt) gjorde reklam för redan i Torsdags
Parkettodlarens ekokursinsamling
Parkettodlarens julklappsinsamling

Christmas 2008 at Baytree Garden Centre

Ja, jag undrar också vad det här har med trädgård att göra - om inte tomten har rationaliserat rundan så mycket att engelsmännen tvingas hänga ut strumporna i trädgården för att få utdelning (vi är bortskämda här som får personligt besök). Stora trädgårdskedjor blir aningens desperata under vintern - för handen på hjärtat, inte ser det bättre ut på Plantagen eller Blomsterlandet. Impecta, däremot, skickar ut sin frökatalog...

När jag nu levererat denna cyniska drapa ska jag göra något som jag älskar, nämligen tindra med ögonen och vältra mig i jul, Jul, JUL. Jag älskar den här högtiden, så ska jag vara riktigt ärlig får det gärna vara ÄNNU MER julpynt och tingel tangel. (Hummar "Mer Jul" av Adolphson och Falck.)

Trött parkettodlare ordnar julinsamlingar

Fy, först lunginflammation och sedan vinterkräksjuka - jag är ganska mör just nu. Jag sitter stilla och plantorna får klara sig själv i sina krukor. Det ser ut att gå bra, tack vare att vi haft molniga dagar och att jag kunnat använda mina livlinor som 'planerat'. Parkettmaken är för övrigt hemma och tar hand om både mig och sonen, så jag kan ta det lugnt.

Konstigt nog kan jag också ta det lugnt när det gäller Julen; all julmat och de flesta klappar är redan köpta. Jag vet inte riktigt hur det gick till, vanligtvis brukar vi flänga som skollade troll vid den här tiden. När jag nu kan fila på detaljerna tycker jag att också den här bloggen kan få julklappar, på ett mer cybernetiskt vis.

Men ändå på ett konkret sätt; jag har lagt upp två insamlingar på WebaidShop.se. Gör både mig och en massa andra människor glada genom att bidra till antingen

Parkettodlarens ekokursinsamling

"Det är fosterföräldrarna i Give a child a family-programmet [i Sydafrika] som erbjuds kursen. De får inga pengar för att de tar hand om ett extra barn. Däremot kunskap som gör att familjen kan få bättre ekonomi.

Med små förbättringar kan skördarna bli större. Att förgro plantor, anlägga kompost, göra gödsel av djurspillning istället för att köpa konstgödsel är några av sakerna som står på schemat."

eller (eftersom jag inte kan motstå julklappar)

Parkettodlarens julklappsinsamling

"WebaidShops speciella julpaket till barn i Afrika. Vi har 1400 klappar till försäljning och de är fördelade på barn i Sydafrika , Burkina Faso, Kongo Kinshasa, Uganda och Etiopien.

Barnen kommer alla från mycket svåra förhållanden och finns i olika projekt som Läkarmissionen stöder. Klapparna innehåller en nyttosak (som t ex skor), någon leksak och lite julgodis.

Paketen kommer att delas ut vid julfester som våra partners på plats ordnar."

WebaidShop.se är en del av Läkarmissionen - som har 90-konto. Jag har inte hittat någon ickekonfessionell svensk insamlingsorganisation med en liknande service (tipsa gärna i kommentarerna om ni vet), men jag är glad att kunna lägga upp en insamling som ansluter till Parkettodlarens odlingstema. Även när man odlar grönsaker inomhus tänker man på att det finns en värld därute.

Hallå hallå, norovirus...

...tack för att jag fick tillbringa dagen med att städa upp efter min son samtidigt som min mage vred sig i kramp. Som tur är (för mig) visade sig te gjort på citronmeliss ta udden av illamåendet. Ett tips för mina medsyskon i olyckan, kanske.

Help, help, I'm being...

Tja, vad mer finns att tillägga, mer än den här länken? (Jo kanske att jag associerar till vissa ekologiska odlare jag mött när jag ser den här.) Att Monty Python börjat lägga upp sina bästa sketcher på YouTube är inte helt en "give away" - de vill att man köper deras dvd:er också. Få någon att skratta i Jul!

Virginia Farm Bureau - In the Garden - Christmas Decorations

Litet julpyssel för de få lediga sekunderna i adventstid ;). Kom bara ihåg att använda kvistar från egen mark, eller plocka dem med markägarens tillstånd (eller samla rester efter julgransförsäljningen).

För övrigt hade jag ingen aning om att barr fanns i så många olika storlekar.

En god skörd på biblioteket

Jag var ofrivilligt offline igår i och med att jag besökte Uppsala Stadsbibliotek. Caféet mitt emot brukar har ett juste wlan, men just igår strejkade det. Attans!

Hur som helst gjorde jag en del fynd i hyllorna. Ni vet, jag har just tillfrisknat från lunginflammation och borde inte anstränga mig. Och om man inte ska anstränga sig kan det ju vara lämpligt att bara låna en bok. Mitt knarkande av odlingslitteratur har nu gått så långt att jag satsade på jordbrukshyllan. Jag har tidigare lånat en grundbok för jordbruksgymnasier och tänkte läsa den igen. Nu fanns den inte inne så det blev

"Ekologiskt lantbruk, odling och djurhållning" av Inger Källander

istället. En vettigt skriven bok så långt jag har läst.

När jag inte kunde sitta och surfa på mitt favoritkafé återvände jag till biblioteket efter lunch - fortfarande i tron att jag bara skulle låna en bok. Men en mycket liten bok till kunde jag ju kosta på mig

"Är eko reko? Om ekologiskt lantbruk i Sverige"

En forskningsrapport som får plats i handväskan stöter man inte på varje dag. Dessutom har någon dregglat kompost (?) över sidorna, och jag börjar tycka att något av charmen med låneböcker är de där små spåren från tidigare lånare.

Det jag kanske inte skulle ha gjort var att först gå förbi torget där bibliotekarierna störtexponerar böcker de tycker att man ska låna, och sedan ta en titt på (ödestrummor) folianthyllan.

Två folianter och en vanlig bok senare vacklade jag iväg med ryggsäcken full för att hämta sonen på dagis. Jag menar, när det lackar mot jul kan det vara bra att läsa

"Jul för stora och små"

pikant nog illustrerad med två barnzombier på framsidan (ibland undrar jag hur illustratörer tänker). Dessutom, som den romantiker jag är, kan jag inte gå förbi titlar som

"Plantera din trädgård med inspiration från bibeln"

och

"Shakerträdgården
skönhet och funktion"

Tillsammans med laptopen i ryggan blev det en rejäl last, men eftersom jag överlevde hemfärden tillsammans med sonen får jag nog säga att jag börjar bli frisk igen. Hurra!

Odör

Samtidigt som jag blandade jord häromdagen vattnade jag mina plantor med den senaste omgången maskvätska. Den luktade illa. Som tur är verkar lukten ha sugits upp i jorden, för jag känner ingen odör vid växterna - och jag har ett gott luktsinne.

Maskvätska passerar inte alltid genom maskarna - ibland kan det vara vätska som runnit direkt från kompostmaterialet ner i vätsketråget, och det är härifrån lukten kommer. Jag förvarar mitt rens i en tät metallburk på diskbänken, och eftersom det hinner ta några dagar innan den blir full hinner innehållet också börja brytas ner. Nedbrytning som sker i syrefattig miljö luktar illa.

Så hur ska jag lösa detta? Dels genom att tömma burken oftare, och på sikt också genom att borra litet fler lufthål i mina kompostkärl. Ni kanske minns att jag hittade illaluktande mat i komposten när jag delade den på två, och jag misstänker att kärlen är litet för täta just nu. Nu borde jag också kunna tömma burken så fort den blir full, eftersom jag byggt ut komposten till en storlek som passar vår familj.

Dels tänker jag skaffa en bokashi. Jag har tjatat om denna manick i flera veckor nu, men inte lyckats köpa någon (mycket månad i slutet av pengarna). Om tomten är snäll kan jag köpa en startsats på kvällen den tjugofjärde december. Annars får jag spara - och till dess jag har rätt summa pengar att sprätta iväg får jag vara noga med burktömningarna.

En sån där tanke...

Jag har fyra äggplantor på tillväxt, och det är bara jag som gillar auberginer i familjen. Kanske bäst att leta recept på inläggningar redan nu.

Jag har fått något jordt...

Idag tog jag mig kraft att plantera om några av mina såddlingar. Jag insåg snabbt att jag inte skulle orka ta hela omgången i ett svep, utan beslöt mig för att börja med äggplantorna eftersom de såg piggast ut. Det blev också ett mycket större företag än man skulle kunna tro; terracottakrukorna skulle blötläggas, den färdigblandade jorden såg ut att ta slut, vilket innebar att 'ny' måste steriliseras och blandas till. Den använda jorden som skulle bli ny var torr som fnöske, och jag gjorde nog av med fem liter vatten för att fukta den så pass mycket att den skulle tåla en vända i ugnen utan att börja pyra (luktar hemskt).

Allt det där blev gjort, och jag hade sen nöjet att blanda min egen krukjord. Jag tog fram en maskkompost och skördade färdig gödsel med handen direkt från ytan. Inte så organiserat kanske, men en början. Denna blandades med steriliserad jord, den färdiga jord som fanns kvar och vatten. Ska bli intressant att se hur det blir.

Något som jag nu kan rekommendera är cocosfiber. Ni kanske minns att jag fick med mig några briketter hem från Nordiska Trädgårdar i våras. Jag blandade den med min jord och har använt resultatet till både tomater och annat. Fungerar jättebra. Fibrerna ger jorden struktur och förhindrar att man får en igentorkad skorpa överst i krukan (ni vet den som hindrar att vattnet tränger ner i jorden när man glömt att vattna och sedan ska rädda sin växt med en rejäl skvätt). Jorden blir också trevligare att handskas med när man planterar och gräver i den. Det faktum att man köper fibrerna sammanpressade i briketter gör dem lätta att förvara, ytterligare ett plus i en inomhusodlares värld.

Jag kommer att köpa en generös omgång cocosfiber så fort jag får chansen (just nu har jag ebb i kassan - annars kan man köpa direkt från Sverigeimportören, här). Dels kommer jag att använda det som jordförbättring, dels kommer jag att ha det som bäddmaterial i maskkomposten. Nu har jag provat tidningspapper, upprivna äggkartonger och uppblötta löv, jag misstänker att cocosfibern kommer att vara det enklaste alternativet. Vidare rapport kommer.

Yatta och veckans insamling

Om man skulle vilja dansa yatta och behöver lämpliga blad rekommenderar jag att man odlar monstera - en härdig växt vars löv motsvarar de på videon. Skulle man vara välförsedd blir det heller inga problem med att hitta rätt storlek. (Och om ni undrar; detta är en parodi på japanska pojkband som gjordes 2001 av ett gäng komiker, Happa-tai - Japans svar på Killinggänget? Dansen har sedan blivit ett internetfenomen, och jag publicerar den här på Parkettodlaren för att... för att... tja, det finns gröna löv med?)

Den här veckan puffar jag för Viskogen. De har varit framgångsrika i sin iver att plantera träd kring Viktoriasjön, och har du råd att köpa julkort föreslår jag att du köper deras. Den som planterat ett träd har inte levat förgäves.

Viskogens gåvosida

Måste testa...

Idag stod jag och förvällde "röd grönkål" som följt med i en av våra grönsakslådor. När jag hällde av vattnet var det smurfblått, och jag antar att min reaktion säger mycket om vem jag är.

Skrek jag? - Nej.

Svor jag över att de där miljövänliga odlingsmetoderna gått för långt? - Nej.

Trodde jag att man gödslat med smurfar? - Nej (men håll med om att det vore en rolig förklaring).

Istället tog jag mig en funderare "förmodligen blir bladens röda färg blå när den späds ut i vatten - undrar om den fungerar som rödkål också?" Om ni inte visste det så kan man använda kokvatten från rödkål som lackmuspapper; när vattnet är basiskt är det blått (dock inte smurfblått), när vattnet är surt är det rött. I min nyfikenhet rotade jag fram en vinägerflaska och droppade en droppe på de ljusblå floder som rann på min skärbräda. Bingo! Färgen ändrades genast till barbierosa.

Jag har funderat på om man inte kunde använda rödkål när man vill kolla om den jord man har är sur eller basisk. Det är klart, det följer inte med en sån där tjusig skala med ett kålhuvud som man får om man köper en rulle lackmuspapper eller de jordtestningskit som Patti Moreno använder. Å andra sida blir det billigt och man kan gotta sig i den varma känslan att bara använda naturliga varor.

Tar mitt eget förråd med testpapper slut kan jag nog tänka mig att göra ett försök, och jag kommer att använda röd grönkål. Säga vad man vill om smurfblått och barbierosa - man blir på gott humör av dem.

Litet fakta om tilläggsljus

Dagens insats här hemma har varit att tappa ur den plastback jag fyllde med vatten igår. Jag hade tänkt spara det för att vattna blommor med, men baljan var oemotståndlig för husets yngre generation och när dunkarna för blomvatten visade sig vara fulla gav jag upp och hämtade en hävert.

För att ni ska ha litet att bita i ändå har jag letat upp en bra webbsida om tilläggsljus på nätet. Little Greenhouse är en amerikans växthusförsäljare, så de tar upp de olika tilläggsljus som tillverkas speciellt för odling. Sidan är på engelska, kortfattad och överskådlig.

Indoor Plant Grow Light Guide

Om du skulle vilja ha tilläggsljus men inte har råd med något av de här så kan du köpa kallvita vanliga lysrör, så starka som möjligt. De har visat sig vara nästan lika effektiva som specialljus och är en bra början. Jag använder dem själv.

Ständigt dessa beslut

Jag kände mig bättre idag, så vi tog oss iväg till IKEA. Det är måhända inte klokt, men efter flera dagar inomhus började jag längta efter att se något annat och det stora möbelvaruhuset har den bästa restaurangen som passar våra plånböcker.

Målet var plastbacken här ovan. Vi har kommit så långt i våra planer på akvaponi att vi gjort klart ritningarna och ska gå över på testen. Dagens test var att se om plastbacken SAMLA (64 liter) tål att fyllas med vatten utan att kalva. Det tål den nästan, som ni ser. Nu återstår bara att komma överens om vad man ska göra åt det; ska vi bygga stödkrage, eller ska vi använda dubbla plastbackar.

Imponerad av maskkomposten

Allt går långsammare här hemma just nu, och har gjort så i flera veckor (undrar hur länge jag varit sjuk). Häromdagen blev det äntligen dags att tömma burken med maskmat. För att inte behöva störa maskkomposten var och varannan timme finns en tät plåtburk där vi lägger grönsaksrester i väntan på rätt tillfälle för tömning. Det var tänkt att detta skulle ske med några dagars mellanrum...

När vi tömde burken hade jag tappat räkningen på hur många veckor den stått med samma rester i. Det STANK. Jag är ingen kväckelmagad människa, men jag klarade inte av att diska burken efteråt, trots att jag försökte två gånger. Det enda jag kunde tänka var
"Bokashi, om jag så ska råna en bank så råna en bank så köper vi en bokashi NU."

Naturligtvis började komposten också lukta och odören spred sig långt utanför trappskrubben där maskisarna har sitt bo. Jag gick förbi flera gånger och frågade mig själv hur farao vi skulle kunna sälja lägenheten med den doften i väggarna. Samtidigt märkte jag att den höll på att bli svagare, men antog att det berodde på att näsan vant sig.

Morgonen därpå var lukten försvunnen. Jag stack in huvudet i skrubben och andades djupt för att kontrollera ordentligt. Det enda jag kunde känna var doften av våta löv. För säkerhets skull bad jag maken lukta - han kände heller ingenting. Så snabbt gick det för maskisarna att sätta i sig det som stank - och som jag antar att de tyckte smakade jäääättegott.

Hur man testar sin jord (GardenGirlTV)

Jag hade tänkt skriva om jord och jordkvalitet den här veckan, men eftersom jag är sjuk måste jag ta in en "vikarie". Det sägs mycket intressant i det här avsnittet av Garden Girl TV, där Patti Moreno analyserar jorden i sina högbäddar med hjälp av en inkallad expert, Mark Highland från Organic Mechanic Soil. Jag har inte hittat några jordanalyskitt i Sverige (än), men en del av testen går att göra genom att köpa analysinstrument var för sig på Clas Ohlson (eller liknande butik).

Idag var jag hos doktorn

Förkylningen från Helvetet visade sig vara lunginflammation. Det kan tyckas vara dåliga nyheter, men för mig är det jackpot; jag kan äntligen få medicin och bli frisk! Som ni förstår har jag gjort bruk av mina livlinor idag också, och imorgon kommer det mest spännande; jag ska få maken (femtio år) och sonen (tre år) att skörda maskvätska och fylla på mer mat i maskkomposten - efter mina instruktioner.

Kan man inte göra allt kan man alltid göra nåt

Idag kom livlinorna väl till pass. Jag har dragit på mig Förkylningen Från Helvetet och har knappt ork att tänka. Men jag har ändå (äntligen!) tagit ner lamporna som ska ge försådden extraljus. Man kämpar in i det sista...

Saker man inte gör...

Idag åt jag lunch med en kompis som är uppväxt på bondgård med får, traktorkörning och allt annat som det kan innebära. Själv är jag uppväxt i stan med Barnens Trafikskola och Herr Gårman. Hon går fortfarande inte nära öppet rinnande vatten (det fanns både en brunn och en å där hon växte upp) och jag hann bli tjugo år innan jag verkligen insåg att man inte får en stöt och dör så fort man kliver ner från trottoaren på gatans asfalt.

Vi hade litet roligt åt våra respektive betingade reflexer, och sedan sa jag;
"Men det där kan slå snett också. Min far lärde mig noggrant att man inte ska plantera gran på åkermark..."
Jag hann inte längre innan hon stelnade till.
"Nej," sa hon, "man ska inte plantera gran på åkern."

Det är sant, jag får spel om jag ser att någon planterat gran på fin matjord (till exempel genom att anlägga en granhäck kring sin villaträdgård), och uppenbarligen är jag inte ensam om att ogilla det. Men varför är det så illa? Jo, därför att granar suger ut och försurar den jord de står i. Har man en fin jord ska man ta hand om den!

När jag odlar inomhus måste jag tänka likadant. Av de växter som passar för kruka finns det åtminstone en som 'förgiftar' jorden den står i. Detta är isörten, som kan växa i salthaltig jord. Eftersom den kan göra det ser den till att jorden runtomkring blir salthaltig, så att inga andra arter kommer dit och konkurerar med den. Vanligtvis sker detta genom att moderplantan, som samlar salt i blåsorna på bladen, ruttnar ner och sprider sitt salt i jorden. Fröna som hamnar i goggan tål det, men i stort sett inga andra växter.

Nå, man behöver ju inte låta isörten vissna (svårt) eller ruttna (ej testat) i sin kruka, men den tillhör de växter som jag inte lägger i min maskkompost. Det räcker med det salt som hamnar där via matresterna. Allt som hamnar i komposten kommer ju senare att hamna i jorden jag odlar, och därefter i min mage. När det gäller salt är kanske växterna mer illa ute än jag, men jag är försiktig med andra saker också. Teblad och kaffesump sägs bli jättefin vanlig kompost, och ändå skulle jag aldrig lägga sånt där (eller hos mina maskisar). I en vanlig kompost läcker koffeinet ut i jorden, och här skulle det snart dyka upp i en tomat nära mig. Även om koffeinhaltiga grönsaker nog kan verka lockande för en del, så är jag tveksam till om det är bra. Jag ska trots allt mata min treåring med dem.

Jag har vägt mig efter första veckan på Sparkpeople.com. Har gått ner ett halvt kilo, wohooo!

Lemon Tree Animation (with Subtitles) + insamling

Inte visste jag att man kunde censurera streckgubbar, men uppenbarligen blev det nödvändigt i den här animerade videon till Fool's Gardens "Lemon Tree". Det här är så långt ifrån Pixar man kan komma, och ändå föll jag för hur smart mikemillenium17 hade utnyttjat de få möjligheter ritprogrammet gav.

Söndagar är de dagar då jag tar litet större friheter här i bloggen, så nu kan jag först meddela att jag fått med min blogg i DNs Bostadsbilaga igår när Lena Israelsson listade sina tio favoritbloggar. Tyvärr kom min blogg inte med i weblistan i onlineartikeln (om ni räknar i rutan kan ni se att det är bara nio bloggadresser listade - *pout*) men jag är ändå både hedrad och glad.

Jag har också beslutat mig för att införa Söndagsinsamlingar. Bakgrunden är att jag hittade webplatsen Fundable där privatpersoner kan lägga upp insamlingar till vad som helst. Skivinspelningar, hjälp med veterinärskostnader, gemensamma inköp av födelsedagspresenter, ja allt finns representerat där. När jag surfade runt för att förstå mig på platsen hittade jag den här. I korthet är det en mamma(?) som försöker samla in pengar för att ha råd med den extra försäkringspremie familjen belades med när deras nyfödda dotter hamnade på neonatalavdelningen (det gick inte att sätta på mammas försäkring utan dottern måste ha en egen). Det är inga små summor heller, över tolvtusen kronor räknat på dagens dollarvärde. Jag hade inte själv tio dollar att ge*, men jag beslöt mig för att posta länken till anonsen på mina bloggar.

Det här är inga vanliga insamlingar i Sverige (och det är jag glad för), men jag ber er ändå att ge en slant eller vidarebefordra länken till fler personer.

Our Hospital Bills-NICU

På Fundable ger man på tillit, och har inte alltid möjlighet att kolla verkligheten bakom annonsen. Därför lägger jag också till en 'insamling' för en organisation som är gammal och pålitlig - de ska inte bara ha 90-konto utan också en lång historia av hjälparbete. Eftersom jag har läst om åtminstone tre allvarliga katastrofer den senaste månaden (översvämning i Yemen, eldsvåda i Kalifornien, och flyktingkatastrofen i Kongo) blir den första länken till Röda Korset. Det kommer katastrofer varje vecka och de är en av de organisationer som alltid är där för att hjälpa. Länken går direkt till deras sida för onlineskänkande.

Röda Korsets onlineinsamlingsbössa

*Vår ekonomi suger en golfboll genom tio meter frusen trädgårdsslang just nu.

FRESNEL LENS SUN COLLECTOR Heating a Swimming Pool...

Jag gillar GREENPOWERSCIENCE. Dan Rohas gör många roliga solkraftexperiment genom att använda fresnellinser (platta 'förstoringsglas' - den storleken han har måste ha kommit från en gammal fyr) och parabolantenner täckta med spegelplast. Av någon anledning brinner det väldigt ofta när han demonstrerar, till och med när han ska visa hur man kan värma poolen med solkraft.

Men jodå, det går att koka vatten på det här viset. Titta på uppföljaren:

Det blev inte så mycket gjort idag...

Idag har jag flyttat mitt ena försåddsväxthus till en ljusare plats.

Jag har äntligen fått tummen ur!

Idag har jag äntligen tagit hand om maskkomposten. Efter att ha trilskats med att bygga barriärer i flera veckor läste jag av en händelse i "Worms Eat My Garbage" (standardverket för maskkomposterare) och insåg att det inte behövs. Duh!

Det blir säkert mer städat i en maskkompost om man sätter en hålad barriär mellan gammal och ny kompost, men om det fungerar utan den kan jag låta mina komposter (för det är två nu) stå så ett tag. Kanske jag till och med bygger bra mellanväggar till slut.

Det var fascinerande att gräva runt i det som nu mest ser ut som en brun sörja. Vilken massa maskar där fanns! Stora som små i stora klungor. De trivs uppenbarligen. Men de hade inte ätit upp ordentligt, det stank om den mat som fanns kvar. Måhända är behållaren litet för tät - jag måste slå upp det där.

Livlinor

Attans! Jag tittade till ett jobb som jag tänkt mig att söka, och insåg att sista ansökningsdagen var idag. Istället för att bygga grejer till mina maskar satt jag alltså hela dagen och skrev ihop CV och personligt brev och fyllde i webformulär.

Sådana här dagar kommer då och då, och vad gör man om man har hela sin odling inomhus? Trots att jag satsar på ett system som ska vara så lätt att sköta som möjligt måste jag titta till plantorna en gång om dagen, vattna dem och ge dem litet gödning. Så jag har skaffat mig några livlinor.

Den första är en urtvättad sirapsflaska märkt "Utspätt maskkiss" som står i kylen. Så långt jag har tillgång på "maskkiss" (lakvatten ur maskkomposten) häller jag en liten dos i kannan varje gång jag vattnar (en halv deciliter kiss till en och en halv liter vatten). Inte står jag och mekar med sånt när jag har Viktiga Saker (tm) att göra. Då är det bra att ha en färdig lösning på lut. Den räcker till tomaterna, de som vill ha mest mat av alla mina plantor. Måhända är det inte bra att hälla iskallt vatten på rötterna, men de har inte klagat hittills.

Den andra livlinan är en halvfull vattenkanna - eller petflaska i mitt fall. Jag ser alltid till att lämna flaskan med vatten i så att jag kan greppa den direkt om jag ser att en växt är vissen. I det här fallet kan jag också vara nöjd över att vattnet är perfekt rumstempererat.

Den sista livlinan är vår egen dricksvattenkaraff i köket. Knappast demineraliserat, men det fungerar när de törstiga basilikorna slokar. Jag antar att de är glada över att vi inte fallit för trenden med kolsyrat vatten...

Just det; jag har gått med i Sparkpeople - ett kostnadsfritt viktminskningsprogram (funkar som Viktklubb.se, men har fler finesser, är roligare och är, som sagt, gratis). När jag vägde mig igår vägde jag 88 kilo, hu! Till Februari 2010 ska jag ha gått ner till 60kg. Heja gärna på mig.

När tingen är emot en

Idag har jag demolerat ett plastlock i mina försök att skapa skiljeväggar till min maskkompost. Jag hävdar bestämt att det var lövsågens fel! Imorgon kommer sticksågen fram, var så säker...

The Muppet Show - English Country Garden

Ännu en muppversion av "English Country Garden". Undrar just varför jag föll för den här...

TreehuggerTV: Urban Homestead

Undrar om det här skulle vara möjligt i ett svenskt villaområde...

Såddlingar och fiskar

Vet ni, ibland förvånar jag mig själv. Jag sådde ett antal frön förra veckan - och nu får jag panik över att de börjar komma upp! Det borde jag ha insett, tycker jag själv, samtidigt som jag frenetiskt försöker få plats att sätta upp en provisorisk 'såddlings'plats någonstans. Mina små plantor står just nu i ett österfönster och visar redan tecken på att vara strakväxta. De måste ju ha ljus! Jag skulle vilja sätta dem på fönsterbrädan i mitt arbetsrum, om det inte vore så att hela rummet är fullt med skräp och området just framför fönstret blockeras av en hög med lastpallar.

Såddlingar är inte det enda som ska in i mitt arbetrum när allt annat har burits ut. Där kommer också mina första akvaponisystem att stå. Igår skrev jag ut en mycket bra manual över hur man gör "tunnoponi" (barrel-ponics, det är det systemet ni ser i filmen här ovan), ett enkelt akvaponisystem i plasttunnor som Travis W Hughey tagit fram. Tillsammans med maken (kemiingenjör och gammal akvarieentusiast - ibland har jag det bättre förspänt än jag förtjänar) modifierade jag sedan systemet ytterligare för att göra två små prövosystem för inomhusbruk.

Är man intresserad av akvaponi rekommenderar jag att man börjar med "Barrel-ponics" eftersom den manualen både är bra och gratis att ladda ner. (Travis W Hughey ger bort den eftersom han är kristen, men låt inte det skrämma er - han är i första hand intresserad av att ni blir bra på akvaponi.) Om ni har råd, så donera gärna en slant till författaren via hans paypalkonto dock. Blir man biten kan man sedan titta närmare på Aquaponics.com där det både finns informativa artiklar och en bokhandel som får mig att dregla...

Nå, mina första system kommer inte att vara så exotiska. Maken och jag bestämde oss för att guldfiskar vore idealt i starten. Idag tog vi oss ut till Djurhobby och tittade på priser. En liten slöjstjärt kostar 35:-, neontetrorna 5:- styck (hm, det kanske blir såna istället). Ett 65liters akvarium gick på knappa sexhundra spänn. Intressant nog går en transparant plastback av samma storlek på IKEA för 79:- och ett insidertips från Akvarieföreningen här i stan säger att de gärna används som yngelbackar. Jag har svåra beslut framför mig.

Chris Elliott and Gerard Mulligan's Tips For Green Living

Om man är litet kväckelmagad ska man inte titta på den här filmen, för detta är humor på kompostnivå. Efter att ha träffat en del hårdhudade ekovänner och trädgårdsentusiaster får jag ändå en sorts hemkänsla av den, för ibland är det precis så här... :)

Sustainable Dave Explains Vermicomposting

Dags för lördagens film, en ny variant av 'hur du hanterar en maskkompost'. Maskar gör en litet nervös innan man har kommit igång med komposterandet, och jag gillade Sustainable Daves lugna inställning till det hela, så här får ni en liten repetition. Det stämmer det han säger - det är tämligen okomplicerat.

Länkarna som skymtar i slutet på videon är www.365daysoftrash.com och www.chasingsustainability.blogspot.com. Båda är bloggar om hållbart leverne och verkar sympatiska.

Och så en portion Liv

Jag blir sen med såddreportaget, jag tillbringade natten mellan onsdag och torsdag på akuten.

Jodå, jag mår bra, men är litet manglad av erfarenheten. (Hur kan man visa MTV i väntrummet - utan ljud?)

Parkettodlaren kommer tillbaka!

Ni kanske undrar vad jag har gjort? Tänkt, mestadels, jag behövde tänka. Tyvärr åts ena veckan upp av norovirus, så de presenter jag tänkte ha med mig till er måste skjutas upp ett tag. Just nu sitter jag och bloggar på mitt favoritkafé och försöker låta bli att tänka på vilken kliché jag är. Konstgjorda växter har de, så jag besparar er en bild. 'Även en skabbig levande blomma är vackrare än en prunkande plastväxt' för att travestera de gamla indoeuropeerna*.

Jag har ett antal planer för bloggen. Närmast på tur står att göra nysådd inför Julen. Jag drömmer om att servera färska tomater och bladgrönt på julbordet. Nästa post blir ett bildreportage över en nysådd med allt vad det innebär, så att ni kan får en djup inblick i dess (ganska grunda) mysterier. Jag hoppas kunna göra fler poster i den stilen. En annan plan är att prova fler grödor och odlingsmetoder för att få högre avkastning. Om jag någonsin kommer att bygga de planerade såddbänkarna vet jag dock inte, vissa saker kanske man måste lämna till förgängelsen.

Med detta sagt önskar jag en Glad Diwali! till alla som firar den.



*Det ursprungliga ordspråket lyder "Även en mager häst är vackrare än en välfödd åsna".

Tillfälligt avbrott

Jag har fått en kommentar om att det är litet information om hur man odlar grönsaker inomhus på bloggen. Det är delvis på grund av att det är svårt att passa in i bloggformatet, men ärligt talat är jag inte nöjd själv. Därför stänger jag Parkettodlaren i två veckor för teknisk och faktuell uppdatering. Vi ses igen den 28/10-08!

Inget får förfaras

Solrosor och fänkål. De gör sig förmodligen lika bra i en sallad som i en bukett, och bilden visar också vad mina maskar kommer att få bo i framtiden. Jag var nere på kolonilotten och skördade häromdagen. Det går fortfarande att hitta användbara grönsaker i havet av ogräs. (Folk börjar ta sig friheter med lotten eftersom den ser övergiven ut - inte bra. Jag hoppas jag får ha kvar min mangold i alla fall.)

Fänkålen har klarat sig bra trots en del frostnätter. Min teori är att ogräset fungerar som en värmande tröja och jag har nu knölar som är handbollstora. Jag hoppas att de ska fungera i en gryta, så jag tog hem några och klippte spröten av dem för att de skulle få plats i kylskåpet. Sen insåg jag att allt det där dilliga längst ut säkert gick att torka till bäddmaterial - och så ägnade jag ytterligare en halvtimme åt att rensa spröt. Den gamla solrosbuketten hade användbara blad kvar som fick följa samma väg - dvs. upp till linnedukarna på arbetsrummet för torkning och sedan ner i maskkomposten. Ibland undrar jag om jag inte är väl sparsam.

Världsbanken och Durga Puja

Det har varit en helg i trötthetens tecken och därför får ni både Lördags- och Söndagsfilmen idag. Den första är från Världsbanken, vars kanal jag prenumererar på på YouTube. Sedan mina dagar i politiken och min aktivitet i diverse NGOs (ideella organisationer) har mitt intryck av den institutionen inte varit gott, så jag trodde länge att min prenumeration var till en alternativ organisation med ett liknande namn. Det säger både något om hur ringrostig jag är, och hur lågt jag skattade WB. Men jag kanske får tänka om litet.

Hoppas det.

Den här filmen handlar om årets Global Development Marketplace competition som hade hållbart jordbruk som tema - en fascinerande massa olika projekt där en del också kan komma parkettodlingen till nytta.

Den andra är en animerad film om Durga Puja. Durga är en indisk gudinna och hennes festival (puja) avslutades i Torsdags. Jag skulle kunna skriva ganska mycket om Durga, indisk religion och festivaler, men jag föreslår att ni njuter av filmen istället. Vissa saker måste man förstå med hjärtat.

Just det

more animals

Återkommer nästa vecka, med nya fräscha texter och grönsaker. Njut av lördags- och söndagsfilmerna i helgen!

Snart dags...

...att sätta några av mina egenodlade potatisar på groddning. Det här ska bli spännande!

Det trodde ni inte...

För några dagar sedan skickade jag Tree of Happiness Award vidare till (bla.) Hunky Gardener med "Guy Meets Garden". Han blev så glad att han skickade utmärkelsen vidare till alla sina läsare, och passade dessutom på att tagga oss allihop. Taggen innebär att jag ska berätta sju knasiga fakta om mig själv, så håll till godo:

1. Jag trumpetar när jag snyter mig. Det är så illa att min mormor en gång frågade om det ringde på dörren när jag snöt mig utanför hennes rum.

2. Ett av mina extraknäck var att jobba som tomte på en datorfirmas julfest.

3. På denna julfest brann granen upp på grund av ett felplacerat fyrverkeri, och i förlängningen gjorde det att jag bjöd Tore Skogman på glass.

4. Jag är en manickoman av stora mått. Enda orsaken till att jag inte har en ficksvets i handväskan är att jag inte har kommit på en enda ursäkt för att ha den där.

5. När jag var liten sprang jag och gömde mig så fort det blev romantik på tv. Slagsmål och blodiga krigsscener hade jag inga problem med, men de fick jag inte se för mamma. Jag hade ibland svårt att få sammanhang i de program jag tittade på.

6. Det finns ingen tv i vårt hem eftersom vi har så många andra fritidssysselsättningar. Vi gjorde oss av med den sista apparaten när vi upptäckte att det låg ett tjockt lager damm på avstängningsknappen. (Jupp - detta var så länge sedan att tv:n var försedd med en sån.)

7. Jag tog mig in på handskriftsavdelningen på British Library och fick bläddra i codexar (dvs. riktiga medeltida böcker av pergament) utan att förstå ett dugg av vad personalen sa till mig. Vi talade alla engelska flytande.

(Hm, ska jag vara ärlig om det sista faktat så förstod jag 'the head curator' och det var nog tur. Hur som helst är porträttfotot på mitt temporära bibliotekskort en studie i lingvistisk panik.)

Dåså mina vänner! Taggen är er! Berätta gärna i en kommentar här att ni fortsatt på den, för jag är nyfiken :)

Mot alla odds

Idag var jag ute för att samla vallört och brännässla till maskkomposten, vilket tog mig förbi kolonilottsområdet. Jag har tappat räkningen på hur länge sedan det var jag var nere på lotten, så jag hade inga höga förväntningar när jag spanade mot "mitt" område. Visst stod det höga ruggar med ogräs där, men till min stora förvåning frodades solrosorna och när jag tittade litet närmre såg jag ett rejält stånd mangold resa sig ur jorden. Allt är inte förlorat.

Solsången

En värld där alla dess fenomen räknas som bröder och systrar till människan. Nej, det är inte en hippie som har skrivit, helt enkelt eftersom författaren levde innan ordet var uppfunnet. Det är Fransiscus av Assissi, och hans syn på omvärlden gör att han alltmer blir en förebild för kristna som engagerar sig för miljön. Han levde för åttahundra år sedan innan de flesta stora kyrkosplittringarna, vilket gör att de flesta samfunden kan ta till sig hans tankar. Om du är kristen så läs och lär.

Om du inte är kristen hoppas jag att du står ut med en utflykt till en annan religion. [Och om du skräms av orden "Woe to those who die in mortal sin" (Ve de som dör i dödssynd) kanske jag ska nämna att när man börjar skrapa på begreppet dödssynd visar det sig att det i det närmaste är omöjligt att dö i den; har man väl dödssyndat är det allvarligt, men det är svårt att gå så långt och det finns många utvägar och andra chanser innan dess.]

Solsången spelades också på vårt bröllop, om än i skepnad av psalm 23 "Tack gode Gud för allt som finns". Den sjungs till en annan melodi, och om ni ser igenom hela mr Bean sketchen så är det den som sjungs i slutet.

Ett annat sätt att skaffa sig tid

Igår sade jag upp mig från ett jobb. Just det, ett jobb. Den senaste tiden har jag haft två jobb och ett företag att sköta vid sidan av familjen. Det är nog inte bara jag som tycker att det blir mycket, och ni har kanske märkt att uppdateringen av Parkettodlaren har varit slumpmässig under tiden. Men det var ett bra jobb; det gav mig lön (om än liten), en massa anteckningspapper och alla de buntband som jag just nu förvandlar till korgar och delar i maskkompostsystemet, så jag har inget att klaga på.

Nu ser jag fram emot att få mer tid över för mina odlingar. Lycka!

Maskarna levererar

Det har länge varit torrt i bottentråget på min hemgjorda maskkompost. Enligt de som kan ska överskottsvätska rinna ner där och kunna användas som "kompostte", dvs. flytande gödning att blanda i när jag vattnar. Men min maskkompost verkade ha fått den ideala vätskebalansen redan från början, så jag slutade se efter om det hänt något...

...ända tills i förrgår då maken välte ut några deciliter svart "maskkiss" när han skulle möblera om i trappskrubben. Han blev litet trött, både för pölens skull och för att han förslösat värdefull gödning. Vi beslöt oss dock för att inte gråta över spillda droppar, och redan idag hade tillräckligt med vätska runnit av för en vardagsgödsling.

Så mitt i frustrationen över att allt går långsammare än jag vill växer också stoltheten över att jag kommer närmare och närmare målet.

Litet trött bara...

Idag kom jag på mig själv med att fundera över varför jag inte samlar frimärken? De tar liten plats, förvaringen är standardiserad och man får inga idéer till en massa konstiga gör-det-själv projekt. Och när jag ändå var igång funderade jag på varför jag nödvändigtvis måste göra "frugal living" till en andra hobby, istället för att köpa mig ur besväret.

Vad jag gjorde? Jo, jag påbörjade tillverkningen av två skiljeväggar till mina maskkomposter. Det tog längre tid än jag räknat med och tillverkningsmaterialet kryllade sig som bara miljarder buntband kan krylla sig. Jag hoppas bli klar i morgon, eller i övermorgon, eller kanske till och med på fredag...

(Snälla tomten, jag vill ha en Can O' Worms och ett starter Bokashiset i julklapp!)

Living With the Land Greenhouses

Tro det eller ej, men det är Disney som ligger bakom de här växthusen. Filmen är inspelad på Epcot Center i Florida, och den dag jag har råd att ta med hela familjen kommer vi definitivt att besöka stället. Det finns guidade "behind the scenes" turer för finsmakare där man får mer direktkontakt med odlingarna, men finge jag chansen misstänker jag att jag skulle ge mig på båda. Vem kan väl motstå sightseeing med en speaker som ger omisskänliga "2001: A Space Odyssey"-vibbar?

My Indoor Vegetable Garden

Jag kan bara erkänna mig besegrad och tillägga att när jag blir stor vill jag ha en sån inomhusträdgård.

Tommys troll slår till

Det var ju meningen att jag skulle fortsätta min nystart idag, men det blev inte så för att... för att... ett litet troll (vi brukar kalla det Tommys troll) kom och slog mig i huvudet när jag bara skulle ta och läsa igenom den senaste katalogen över svindyra företagskurser (någon tror att mitt eget dito har pengar). Jag skulle inte ha lutat mig ner i futongen - Tommys troll är känt för att gömma sig bakom soffryggar.

Vare hursom; jag sov hela förmiddagen och vaknade lagom till föräldrafikat på sonens dagis. Arbetet fortsätter i morgon, ni får en bonusbild på mina tomater så länge.

Nystart!

Min plan med nystarten har hela tiden varit att ta ett fönster i taget, ta bort krukor, tvätta och putsa själva fönstret och sedan fixa den nya växtligheten. Att avsluta en enhet åt gången ger en begriplig arbetsgång och snabbt synliga resultat (som jag skulle sagt som projektledare).

I morse kände jag inte alls för att göra så - jag plockade alla krukor med döda växter i hela huset och tömde dem på löpande band istället. Bladen lades till maskarna (bäddmaterial), jorden lades i plastback, förvedade kvistar slängdes. Den tvärdöda bladamaranten släppte ifrån sig massor med frön som jag samlade ihop och la i ett kuvert - jag kommer aldrig behöva köpa sådana frön mer (däremot måste jag snart kuva min samlarinstinkt, högen med hemgjorda frökuvert blir större för varje vecka). Jag diskade krukorna och medan de steriliserades i ugn städade jag undan allt skräp som blivit medan jag jobbat. Allt gick som på räls och jag hann till och med vila litet innan jag skulle iväg och hämta på dagis. Jag var nöjd...

...ända tills jag fick se den där sista krukan, som också borde ha fått vara med, och som nu stod mitt på Bordet otömd och odiskad.
"Den stod mitt i synen så jag såg den inte" som min farfar brukade säga...

Tree of Happiness award

Indoor Gardener förärades "Tree of Happiness award" av Adekun i fredags. Tack, jag är mycket smickrad! Detta betyder att det är min tur att lista sex saker som gör mig glad (och att memet spiller över här på Parkettodlaren).

Så vad gör mig glad?

• Böcker (bland dem stora, färggranna böcker om trädgårdar och trädgårdsodling)
  
• Bibliotek
  
• Att komma hem och mötas av min son som överlyckligt kommer rusande emot mig och skriker "Mammaaaaaaaaaaaaaaa!"
  
• Se att mina odlingar är friska och välvattnade
  
• Choklad
  
• Frökataloger
  

Nu skickar jag utmärkelsen vidare till sex nya mottagare. (Heh, det här påminner mig om bokmärkesbytande eller filmisar. Finns det något motsvarande svenskt meme? Jag skulle gärna lyfta fram sex svenska bloggar också.)

• In the Garden Online
  
• Chez Ceridwen
  
• Green LA Girl
  
• Mr Brown thumb
  
• Bad Human! Don't take chemicals from strangers!
  
• Guy Meets Garden
  

Cypress Garden Pirates

Man kan hitta nästan allt på YouTube, det är sant, men när jag försökte hitta en faktisk piratträdgård var det här det närmsta jag kom (de håller till i Cypress Garden). Mycket nöje!

Odla som en pirat!

Idag är det Talk Like a Pirate Day, en bra ursäkt för att hala fram papegojan ur garderoben, säga Aaaarrrrrrr! till sin käresta och odla som en pirat.

Vänta här nu? Odla som en pirat?

Jupp, det går alldeles utmärkt att odla ombord på en båt, så länge man är medveten om att man måste utnyttja utrymmet ännu mer effektivt än i en lägenhet. Ombord på polarskeppet Tara har man till och med en liten hydroponisk trädgård. Om jag har några landkrabbor ombord ska jag genast säga att Tara är en skonert byggd för att ligga infrusen i den arktiska packisen i två år och är dimensionerad för detta. Nautiskt sett har trädgården på bilden oceaner av plats.

Men även segelbåtar för vanligt folk har plats för odling. Bland de människor som bosätter sig på båtar finns det flera som odlar för husbehov. Om man väljer ett mindre skepp för sitt äventyr, typ någon form av ketch, finns det utrymme för att odla en del örter och några större plantor som tomat. Anne Mankovich ombord på SS Roux gjorde det, och i sin artikel nämner hon den nautiske odlarens övriga två viktiga regler; var religiös när det gäller vattningen, för plantor torkar ut mycket snabbare ombord, och håll dem undan från den salta vinden.

Vilka växter skulle jag då rekommendera för en aspirerande piratodlare? Är man säker på att man kan ordna rent färskvatten och någorlunda saltfri luft är Tiny Tim tomater ingen dum idé (tomater är annars känsliga för föroreningar och surnar snabbt till om något är fel). Mangold härstammar från strandbeta och borde ha viss saltresistens, dessutom ger den hög skörd på få plantor. Läser man Anne Mankovichs artikel ser man att de örter hon lyckades bäst med var rosmarin, gräslök, timjan persilja och basilika - ingen dum kryddkombination för köket till sjöss. Fransmännen ombord på Tara odlade olika sorters sallad, där favoriten var vetegräs, litet stadigare än vanlig sallad när man skördar den tidigt (vilket jag misstänker att de gjorde, det verkar vara mestadels babyleafodling de ägnat sig åt). Bor man ombord på en fritidsseglare som är trång och ligger ute korta perioder är groddar att föredra; tar extremt liten plats och växer snabbt.

Specifika piratväxter då, finns det? Nja, jag vet inte, vår romantiska bild av pirater härstammar från sexton- och sjuttonhundratalets Karibien, och där borde det gå att odla kaktus - om man vill ha något taggigt att kasta på fienden. Samma sak gäller Somalia, där vi har en nutida blomstrande piratstad (om du planerar en världsomsegling ska du undvika de vattnen - piraterna har riktiga vapen och leker inte). Men kaktusodling är slöseri med plats så jag skulle nog rekommendera något ätbart istället. Blir du bordad kan du alltid kasta krukorna på fienden och använda sekatören eller ogräsjärnet i närstrid.

[Ta gärna en titt på Indoor Gardener där jag skrivit hela blogposten på piratiska. Det jag önskar mig av tomten i år är att någon nautiskt kunnig svensk datahackare sätter sig och skriver ihop en svenska till piratiska translator.]

Sista fönstret

Jag tror att den här bilden talar för sig själv. Här ska städas och fröna till alla nya plantor ska sås. Jag kanske till och med får ändan ur och bygger den där såddbänken jag gjorde en fin ritning till för ett år sedan.

Maskars avföda!

Vad tror ni döljer sig under det här gamla reklambladet? Just det, maskar, det har jag redan sagt. Men innan jag lyfte på pappret visste jag inte hur det stod till med dem (det finns en bild längst ner, om ni vill titta). Maskkomposten har fått stå orörd i över en vecka, medan maten de skulle få har lagrats i en sluten, emaljerad metallburk på diskbänken. Det är både en välsignelse och förbannelse att den burken har ett fönster så att jag kan se vad som finns därinne - och hur det mår... Just maskkomposten har gett mig flera mentala trösklar; det moln med sorgmygg som brukade lyfta från den var definitivt avskräckande, och att tömma grönsakrens och brödsmulor som legat och gottat sig i över en vecka är heller inget jag ser fram emot. Ironiskt nog är det sistnämnda självförlängande, jag vill inte tömma gammalt rens som sedan blir ännu äldre rens som jag ännu mindre vill tömma och så vidare tills burken är helt full och jag tar mig i kragen.

När jag tog fram maskkomposten idag var alla sorgmyggor borta. Jag hoppas att långa perioder av mörker är precis vad som krävs för att de inte ska trivas. Det kan också bero på att jag övergått från att gräva ner maten i bäddmaterialet till att lägga ett vått reklamblad över det - helt papper är svårare att gräva i för den som vill lägga sina sorgmyggägg i det. Kompostmaskarna själva kan ta sig igenom, om ni tittar noga så ser ni en maskrumpa som sticker upp genom pappret nära översta, högra hörnet. (Nej, den moonar mig inte, den är bara för lat för att krypa ner ordentligt.) Med tanke på att färgtryck gärna innehåller oätliga färger kommer min första förbättring av maskkomposten bli att byta ut bladet mot brunt råpapper.

Jag var rädd att komposten skulle bli ännu ett av mina sorgebarn, men när jag lyfte på 'täckelsen' mådde den bra. Maskarna har hunnit göra en massa maskbäbisar och det är ett gott tecken. Det jag ska göra nu är att ta nästa bytta (jag gjorde två redan från början), skapa avdelare till båda komposterna och dela det befintliga kompostmaterialet på dem. Litet längre fram måste jag också ta reda på exakt vad man gör med nyskördat maskbajs. Det är helt luktfritt, så jag hoppas att jag slipper mentala spärrar på den biten.

Till sist, ett litet familjefoto på mina maskar. Jag funderar på ett lämpligt namn åt dem; Kurt-Sara eller Anna-Bo eller nåt :)

Konstnären och grönsakerna

Skulle jag köpa de här lökarna? Jag vet inte, men när jag får råd kommer nog bilden att hänga som plansch på dörren till mitt arbetsrum. Ursula Vernon med hemsidan Metal & Magic är en av mina favoritartister med humor, sinne för det absurda och en viss förkärlek för grönsaker. Vad sägs om Mammutvitlök?



Eller Salamancas bitande päron?



Jag rekommenderar att surfa runt på hennes hemsida under gråa dagar, där finns mycket skoj att titta på. För några dagar sedan hade hon inbrott och fick en rad värdefulla saker stulna, så jag gör reklam för henne som tack för de många roliga timmar jag har spenderat bligandes på hennes bilder. De planscher hon säljer är överkomliga - från sextio till hundratjugo kronor beroende på storlek och dollarkurs, och om man känner sig rik kan man köpa ett original (räkna med ett antal tusenlappar här).

Till sist kan jag inte låta bli att posta en bild utan grönsaker men som är svår att motstå; Ambulocetus beatnikii "the heppest of the transitional forms" ("den heppaste av övergångsformerna").

Arbetsrummet

Här har ni det stora sorgebarnet bland mina odlingar. Trodde ni att det fanns ett sånt fönster hos mig? Växternas tillstånd blir kanske mer förståeligt om man vet att resten av rummet ser ut så här:


Det är tänkt att det här ska bli mitt arbetsrum. Jag har en dröm om rosenmönstrade tapeter och "english cottage style". Just nu ser det mer ut som "junk yard style", vilket förklarar varför jag tröttnat på att klättra över saker för att vattna blommorna. Här är det mer än planteringarna som behöver åtgärdas, och viktigast är att laga persiennerna. Den här gången är det inte konstnärliga ambitioner som fått mig att lämna dem nere; en lina har gått av så jag kan helt enkelt inte dra upp dem.

Jag har stora planer för det här rummet. Tapeterna har jag redan nämnt, jag drömmer om en levande vägg och ett akvaponisystem (ja, ett till). När det gäller fiskarna blir det här förmodligen det första stället de dyker upp på - just här kan jag bestämma var saker och ting ska stå. När jag väl fått bort skräpet alltså.

Fram till dess får jag bita i det sura äpplet och låta bli att odla i fönstret. Krukorna kommer att tas bort och jorden gå till återanvändning. De vissna krasseplantorna kommer att bli bäddmaterial i maskkomposten. Kompostmaskarnas naturliga livsmiljö är just gamla, våta löv, så på det viset har den senast periodens torka varit jackpott.

Salladsbukett

Är man en desperat mamma om det enda sättet att få telningarna att äta frukt och grönt är att tillverka en blombukett av dem? Jag vet inte, det är sådana utmaningar man får stå ut med varje timme man är förälder - och på den här filmen blir det väldigt vackert.

Solar water pump

Kina brukar ofta förekomma som avskräckande exempel i miljödebatten, så jag tycker att det är kul att kunna lägga upp den här filmen. Den kommer från det kinesiska företaget Greenbaba (jag misstänker att det kan översättas med Pappa Grön*), och visar ett test av en soldriven vattenpump. Greenbaba specialiserar sig på produkter drivna av solceller och deras webplats har en bra faktasektion med både baskunskaper och en del överkurser om solenergi.

***

*Kinesiska är ett tonalt språk med få fonem (språkljud) och massor av morfem (betydelsebärande enheter). Jag har inte lyckats hitta företagets namn i kinesiska tecken, så jag kan inte med 100% säkerhet säga att man "baba" står för "pappa".

Köksfönstret

Jag trodde att jag hade mer kryddfrön hemma, men nu när jag går igenom mitt 'bibliotek' visar det sig att det mesta jag har redan växer där. Undantaget är dill och citrontimjan, och även om det kommer att bli en ny timjan (gott i kryddoljan) så känns det litet fattigt. Ska jag behöva göra en ny inköpsrunda till Impecta? Vanligtvis skulle jag bli till mig i trasorna för en sådan chans, men just nu vill jag hålla hårt i plånboken*.

Hmmmm, jag hade ett kuvert ramslök liggande också. Så får det bli. Till köksfönstret lägger jag bara citrontimjan och ramslök när jag väl städat undan de döda växterna. Några plantor ska få större krukor och jag ska placera dem bättre på brädan - just nu står allt ihopträngt för att ge plats åt växter som har dött eller flyttats till andra ställen. Plantorna ska också få ca två veckors vattenduschning - här härjar en odefinierad ohyra som jag vill tvätta bort.

***

*Jag hoppas att min inre Slösa inte ska sticka upp sitt plyte igen, men det brukar tyvärr inte ta lång tid.

Ett fönster för basilika och tomat

Tja, så går det när man försöker vara konstnärlig; växterna syns inte. Men medge att det är ett snyggt motljus...



Här syns mina sorgebarn bättre. Det är sonens fönster. Jag har hunnit göra en del, de mest vissna växterna är bortplockade, och smultronen har fått sig en ordentlig dusch efter att jag tagit bort deras vissna blad. Krukorna ska tömmas och sterilisieras och sedan är det dags för nya fräscha plantor. Sonen har beställt tomat och basilika plus att smultronen ska få vara kvar. Förmodligen är det något mer också, jag är skamligt dålig på att minnas sånt. Vi får väl ta en rundabordsförhandling den dag det är dags att sätta nya frön. Jag har en stor burk med fröpåsar och jag är inte rädd för att använda den.

De mer långsiktiga planerna går ut på ett till lysrör med tilläggsljus, och kanske ett akvaponisystem här också. Maken, som både har erfarenhet och fötterna stadigare på jorden, har sagt att det akvarium som får plats i leksakshyllan inte blir speciellt stort. Och det vet jag ju... men man kan väl få drömma?

Höst och nya planer

Den här veckan kommer att bli sorglig på Parkettodlaren. Jag tänkte visa hur mina fönster ser ut efter en period av misskötsel. Det är för en god sak, jag tänkte planera de nya odlingarna samtidigt.

Jag är litet feg; fönstret ni ser härovan är det enda som ser bra ut. Har ni sett vilka mängder med tomater det blir?! Plantorna kräver vatten två gånger om dagen (känns bekant), och varje gång jag går där med vattenflaskan knackar jag litet på blomklasarna. Det lär ska befrämja fruktbildningen, och det ser ut att fungera. Mangolden växer också bra, imorgon blir det nog en mangoldstuvning till kycklingen.

Här måste jag göra två saker. De sticklingar som står i förgrunden ska komma i jorden, och den självvattnande kruka som mangolden står i måste lagas. Sonen hällde en spade jord i bevattningsröret när han hjälpte till med sådden, och sedan dess har det inte gått att fylla magasinet. Jag misstänker att jag kommer få tvätta lecakulor när jag väl plockar isär den. Fram till dess verkar mangolden må bra med 'vanligt' vattnande, så jag tar det lugnt. Den här fönsterdelen kommer förmodligen att bli den stående odlingsplatsen för tomater och mangold i alla fall.



Tittar vi upp på fönstrets övre sektion blir det genast sämre. Där finns det lika många döda som det finns levande plantor. Trädgårdsportlaken ser risig ut efter perioder av torka. Krukorna är för små för den här placeringen; det är ett söderfönster som blir hett så fort solen skiner. Jag borde ha vattnat tre gånger om dagen, men inte ens mitt liv rymmer en sådan hängivenhet.

Så vad ska jag göra av det här stället när jag städat bort de växtliken? En eller två plantor stevia kommer nog att få sin plats här, med tanke på hur ljusälskande den växten är. Måhända ställer jag dit en basilika också. Bladamaranten visade sig vara en bra kokgrönsak, så jag sår nog en kruka med den också. Hur jag ska göra med isörten blir svårare. Den växer ju bra, men jag gillar inte smaken; den smakar unket slickelim. Måhända gör den sig i kombinationer, så jag ska testa den tillsammans med portlacken och kanske litet kassler. Oavsett vad jag planterar ska jag göra det i självvattnande krukor. Jorden och blomrötterna mår visserligen sämre i dem, men plantorna kommer att ha vatten.

Jag drömmer om att sätta upp ett akvaponisystem i det här dubbelfönstret. Det blir då ett komplicerat ett; vanligtvis låter man lådan med växter stå ovanpå fisktanken så att vattnet kan rinna ner i den av sig själv när det passerat genom odlingen. Här måste jag ha en pump för att pumpa upp det smutsiga vattnet till övre fönsterbänken, och sedan (förmodligen) en pump som pumpar tillbaka det rena vattnet till akvariet. Dessutom måste jag räkna ut en bra plats för akvariet. Att ha det i bokhyllan vore guld, men tillåter parkettmaken och böckerna en omflyttning?

Katter och självgående dammsugare

Jodå, vi äger en roomba. Ett av våra bästa inköp, den städar mycket renare än vi någonsin gör. Men för katter är den något av ett mysterium. Här har vi ett modigt par som möter den självgående dammsugaren för första gången.



Smarta katter kommer över den första skräcken och gör dammsugaren till sin slav - men det är ju ett aber att den inte går att styra lika bra som en människa. (Det här är för övrigt en Scooba, den våttorkar golvet också. Ginge den att få tag i Sverige hade vi den också.)

Odla potatis inomhus året runt

Se! Det fungerar!

Udda smak?

Det måste vara något fel på mig. Jag tycker att mangold och spenat smakar gott, särskilt mangold...

Lök

Fick vår veckoranson av ekologiska grönsaker levererade idag. Vi har väntat på lök, och nu kom den - i form av en enda handbollsstor rotfrukt (ja, det är en normalstor tennisboll på bilden). Så opraktiskt. Jag är ingen vän av att lägga halva lökar att vänta på ett fat i kylen, så det enda jag kan använda den här till är en gigantisk chili con carne, eller måhända en större ost- och lökpaj.

Det påminner mig om att vissa akvaponiodlare jag tittat på den senaste tiden har odlat vanlig gul lök i sina system. Jag kan alltså fortfarande hoppas på att odla rötter inomhus! Företrädelsevis rötter av rimlig storlek.

Att hava eller inte hava...

Jag var ner på kolonilotten i Söndags och kunde konstatera att jag förlorat kampen mot ogräset. Ni kanske minns att jag tänkte hålla lotten ogräsfri genom att vara nere och rensa litet varje dag.

Heh.

Man är alltid så optimistisk i början på en odlingsperiod. När hösten har kommit börjar jag fundera på om det är så klokt att ha en kolonilott också. Det är visserligen kul, men det stjäl tid från inomhusodlingarna. Följden har blivit att varken lotten eller fönsterträdgårdarna blivit ordentligt skötta.

Jag är tveksam, det är svårt att ge upp de högtflygande planer jag haft. Min dröm är trots allt en välskött odling med rödmålade högbäddar med vita knutar (ahem). Å andra sidan har jag andra drömmar för inomhusodlingarna där resultaten kommer att bli minst lika roande.

Beslutsångest. Ni får höra vad jag kommit fram till imorgon.

Tror jag.

Kanske.

Eller...

Jo.

Chocozombie

Jag försöker skära ned på mitt chokladdrickande, och efter två dagar med bara en monsterkopp per dag vandrar jag hålögt runt och rosslar

"Choklaaaaaaaaad, choklaaaaaaaaaaaad!"

Det går att vattna blommor samtidigt, så länge man inte tuggar på jorden för att den ser brun ut.

Tuta inte på gamla damer...

Jag beundrar killen med kameran som reagerar så snabbt, och jag tycker nog att yuppin i cabben hade kunnat nöja sig med att ropa till den lilla damen som verkar ha somnat(!) precis när hon skulle över gaten. En gammal favorit!

Mulching your Garden with Newspaper and Cocoa

Jag visste det! Äntligen har jag hittat ett sätt att kombinera choklad och odlande!

Favorit i repris

Här ser ni min nuvarande stolthet. Tomater och mangold. Passar perfekt i utrymmet och kommer att smaka gott i grytan. Mums!

Wow!

Nu börjar jag få kläm på det här! Jag har fortfarande inte allt uppe, och jag jobbar just nu hårt på att effektivisera odlingarna, men jag vet vad jag behöver och hur jag ska sätta ihop det. Har jag tur innebär nästa år mest byggen och finjusteringar.

Om jag har tur - livet är ju sånt att det kastar in överraskningar precis innan man blir klar, och så tar det verkliga arbetet lika mycket tid till.

I korthet vill jag ersätta min hemgjorda maskkompost med en eller två Can-O-Worms, och dessutom komplettera med ett Bokashiset för att kunna ta hand om kött och fisk på ett lämpligt sätt. Bokashin finns dessutom att köpa i Sverige, lycka! Jag kommer också att sätta upp bevattningssystem till de plantor som inte odlas i självvattnande krukor. Som det är nu räcker det med att jag får litet extra att göra en period och plantorna får stå utan vätska. I ett fönster hoppas jag kunna sätta upp ett aquaponisystem, dvs. ett akvarium som får sitt vatten filtrerat av de växter jag odlar. Just nu är det populärt att använda tilapia i sådana system, en fisk som ger mycket mat på liten yta, men den kräver uppvärmt vatten så i en första fas kommer jag att nöja mig med 'vanliga' fiskar. Parkettmaken, som både är ingenjör och fd. ordförande i stans akvarieförening, kommer att få mycket att göra i höst.

Apropå överraskningar; jag googlade just på Can O Worms på tyska sidor, och första träffen gick till en sida med burkkonserverade maskar. Jag hoppas att sidan vänder sig till fiskare, men man vet aldrig - maskar är också protein...

Miljörelaterad fråga

Maskarna mår fint i komposten, men låter hälsa att det är litet trångt. Undrar om det kan anses vara fullgott skäl för att resa till Storbritannien och köpa en Can O' Worms? Men om jag ska resa dit för att kunna köpa en grej som gör mig ännu mer miljövänlig känns det fånigt att ta flyget (att spara på ören och göra slut på hundralappar sas.). Att ta tåget dit tar dock litet längre tid, och då "måste" ju också vistelsen på själva stället vara längre. Frågan är hur jag ska kunna motivera det med tanke på hur mycket pengar som går åt.

Jajaja, jag kan ju beställa den via post också, men det är inte lika skojigt.

Träig projektledning...

Heh, som ni märker uppdaterar jag litet ojämnt just nu. Det beror på att jag läser in mig på podcasting och projekterar två olika 'podcastar' (svensk plural på det ordet efterlyses). Jag kommer att återkomma om innehållet i dessa, just nu glädjer jag mig mest åt chansen att motionera mina kunskaper i projektledning, därav filmen. Den fångar en projektledares jobb på pricken...

Ljus, tack!

Även växter kan ge fina vinkar - och inte så fina heller, för den delen. Stevian "Steve" råkade hamna i det skuggigaste hörnet i det mörkaste fönster jag använder, och som ni ser har han gått långt för att klargöra att han vill ha ändring. Växten har sträckt sig från ena änden av fönsterbrädan till den andra, och trasslat in sig i gräslök, basilika och salvia under tiden. Detta har pågått hela den tid som jag haft viktigare saker för mig än att klippa ner plantor och sätta sticklingar.

Det har jag egentligen fortfarande, men till slut kan man inte ignorera en påstridig växt längre. Idag klippte jag ner Steve totalt, och satte de stumpar som fanns kvar av honom i husets soligaste fönster. De kraftiga topparna på de bortklippta grenarna sattes i ett glas med vatten för att bli sticklingar. Sätta dem direkt i jord fungerar bättre, men jag var tvungen att budgetera mina krafter och satsade på ett lättare alternativ. Resten av grenarna repade jag bladen ifrån och lade dessa i en nätkasse för att torkas - till sötningsmedel och experiment.

När jag sedan kommit igång tillverkade jag en liter kryddolja av de vildvuxna basilikorna, en chilifrukt och ett tiotal vitlöksklyftor. Vi kommer att kunna äta goda rotfruktslådor fram till i Oktober. Kryddoljan är verkligen min räddning när jag måste klippa ner något och inte vill slänga klippet.

Nu kan jag sätta mig ner igen och titta på min friserade kryddträdgård i ett kök som är dubbelt så ljust som tidigare. Wow!