Varken jag eller maskarna maskar

Det går fort att gå från brist till överflöd ibland. Första året jag odlade grönsaker inomhus använde jag mestadel syntetiska gödningsmedel eftersom de var lätta att hantera och få tag på. Senare när jag kommit in i odlandet ville jag också använda "naturligt" gödningsmedel, dvs. gödning från bajs, kiss eller växter. Som ni kan förstå tvekade jag litet. Det hade varit lätt att använda sitt eget urin från start men jag ville inte råka ut för att det doftade ur blomkrukorna sen.

När jag väl satt upp min maskkompost väntade jag ivrigt på den berömda vätska som skulle rinna ur och som skulle gå att använda som gödning. Den kom, droppe för droppe, och flera gånger tog den slut innan jag hunnit vattna alla plantor.

Kan ni tro mig om jag säger att det var några veckor sedan? Igår tömde jag ur ännu en halvliter maskvätska ur komposterna - jag har nu dryga litern stående i kylskåpet och kommer snart att få mer. Till detta kommer den undergörande bokashivätskan, som jag också kan använda som gödning. Jag måste verkligen dra upp fler plantor så att jag blir av med joxet!

Men, till de goda nyheterna hör att jag också kan göra det. Igår sågade jag sönder och skickade iväg lastpallarna som blockerat utrymmet framför fönstret i arbetsrummet. Idag ska jag iväg och shoppa alla de grejer som behövs för att inreda två nya plantfönster (plus litet blommiga tapeter - det är klart att mitt arbetsrum kräver blommiga tapeter). Det går framåt!

***

Om ni kommer ihåg mina nyårsmål så har jag en liten uppdatering: sedan den 7/1 har jag gått ner ett kilo! Jay, och om jag inte lyckats torktumla mina jeans så hade jag känt mig ganska smal idag :) Sparkpeople är inte dumt.